På 80-talet arbetade jag på ett konsultföretag i Helsingborg, där jag träffade Kim Meurling. Han var skrivbordet bredvid under ett antal år. Vi blev goda vänner och samarbetade i många projekt. Kim var en känd figur i Spexarkretsar i Lund och med många spännande bekantskaper. När jag i veckan letade efter några speciella foto fick jag syn på ett kuvert med “Till Pia God Jul Kim”. I kuvertet finns en kopia av ett handskrivet brev, en julhälsning till Kim från Fritiof Nilsson Piraten. Här kommer den
God Jul från Fritjof Nilsson Piraten
“Malört är medicin och besken ingen måltidsdryck; den som tar en beskad sup till maten vet sedan inte vad han äter. Malörten har inte sin plats i skänken utan i skåpet eller baren (ifall en sådan finns i det som en gång har varit ett ett hem). Själv förvara jag den flaska som ” är i gång” i mitt gamla hängskåp, mitt drängaskåp. Varje dräng med självaktning hade förr i tiden ett sådant skåp som flyttade med honom när han bytte tjänst vid mickelstid. Skåpet är skönt snidat och målat: i frontespisen en änglabyst med vingar, i dörrspegeln lilja och tulpan och runt spegeln en meanderslinga. Över skåpets botten är ett hållbräde med två utskurna trekvartcirklar, passande två halvstop: ett med beskat och ett med finkelt brännvin. Besken göres på vild malört, Artemisia absinthium. Man väljer helst ett malörtbestånd på södersidan av en gärsgård och plockar inte de frodigaste kvistarna utan de undertryckta, de som i sin strävan mot ljuset har fått den mest koncentrerade beskan. Sedan ruskar man sina flaskor: fyller dem lämpligast med en bukett artemisia. Sen fylles de med renat brännvin som får stå och dra. Hur länge? Man prövar sig fram och prövotiden är en fröjd. Märk att buketten inte får tagas ur flaskan förrän denna är tömd och kvistarnas kraft förbrukad. Malört är bra för magen liksom pircum (mansblod) en gång var verksamt mot lungsot. Som magbotande har besken varit känd norrut ända till Dalarna. Se Karlfeldt i “Värdshuset”. Men i skånsk folkmedicin hör malörten hemma sen urminnes tid.
Med malörten som medikament menas inte bara att den ger bot för sot, den har också en underbart förebyggande verkan. En stor besk på fastande mage varje morgon håller andan frisk, blodet i gång och en hälsosam apetit vid makt. En besk med tilltugg av ett stycke svart kavring och några korn grovt salt. En besk eller två, pröva och döm!
Min vän Sven Kråke i Horsakille, en gång besutten på ett gott bonder, nu salig hos Gud, höll sin hälsa under ett långt liv tack vare morgonbesken. Så sade han själv. Sista gången jag var i Horsekille och sökte Sven var han över de nittio. Han var inte hemma men jag träffade hustru Kråke.- Hur är det med Sven? – Han är darrig ,suckade hon. Åren tar ut sin rätt på nåt vis, de vill väl Vår Herre. Sven han blir inte styv om mornarna förrän efter den fjärde besken. Detta är en julhälsning med malört i. Honi soit qui mal y pense.
Fritjof Nilsson Piraten